Ja vem är jag som äger Kasebackens stuteri, jo en tjej på 34 år och heter Åsa.
Bor i en gammal fiskeby som heter Tosteberga och ligger i nordöstra Skåne.
Där bor jag med min man och våra 3 barn, Felix, Joel och Tindra.
Jag har alltid älskat hästar och första bekantskapen med hästar fick jag som 1-åring då vi fick rida på en häst som hette Krabat "Krabbe" till midsommar. Detta blev sen en tradition som håller i sig än i dag med ponnyridning vid midsommarfirandet.
I allafall fick jag upp ögonen ännu mer för hästar när min något äldre kusin fick häst. Jag var nog mkt tjatig som alltid ville följa med henne till stallet. Ibland gick det bra och ibland inte..
Som 8-9-åring började jag rida på ridskola och det var ju veckans höjdpunkt att få åka dit. Dock saknade jag den där närmre bekantskape nmed hästar och hade inte möjlighet att hänga i ridskolans stallar som många andra gjorde då det var en bit dit. Som 12-åring började jag söka efter ett stall att få vara skötare i i mitt närområde och hade lite koll på var den där Krabbe bodde så jag och min kompis gick dit ett påsklov-88 och möttes av Fritz Bjerstedt på Gyetorps gård i hans stall(nämligen han som ägde Krabbe) han avlade på Svenskt halvblod(stofamilj 50) och hade väl ett 15-tal hästar och vi fick gärna komma och sköta ngn av dessa. Dock fick vi komma tillbaka nästa dag då dem andra stallskötarna skulle komma dit och dem fick bestämma vilken häst vi skulle få sköta.
Det gjorde vi! Jag fick sköta om Krabbe som då hunnit bli ngr år äldre (21år) sen jag var ett(9år) och jag var duktigt nervös att han skulle dö bara jag satte mig upp på honom men det klarade han galant;-)! Han kördes, reds och gick promenader med och det var en underbar tid. Bara älskade denna goa envisa tjuriga pålle..han tog hela mitt hjärta. Jag närmast levde i detta stall i många år.
Fick fler hästar att sköta om och även halvblod tillslut att rida. Fritz körde oss till ridhus så vi skulle få ridlektioner och träna hans hästar vi följde med på premieringar och betäckningar etc. Vi skötte hans hästar när han var på hästresor och då var vi ca 14-15 år bara.
Till slut var det dags för mig att resa till Umeå jan-94 och gå min Förskolärarutb där och det var mga tårar när jag lämnade mina älskade hästar på Gyetorp samt min foderhäst Ferdinand som härstammade från Gyetorp.
Hästlivet tog paus i ngr år närmare bestämt till mars-01 då jag fick höra att min älskade Krabbe skulle avlivas, Fritz var gammal och ingen ville ta över Krabbe. Dagen innan slaktbilen kom ringde min kompis, som också är barnbarn till Fritz och sa att jag gärna tog honom och då helt ovetandes hur nära det varit att han så snart skulle åkt till dem evigt gröna hagarna om jag inte räddat honom.
Fritz blev mkt lycklig över detta och jag hämtade genast hem Krabbe och han fick gå hos min granne som hade bondgård. Sällskap hade han inne i stallet av ett halvblodssto.
Suget efter att rida igen kom genast tillbaka så juni-01 köpte jag min första ridhäst och han blev installad i samma stall..
Shettisar har ju gärna en tendens att föröka sig själva så 1 år senare var jag även ägare till ett shettissto, Störtbäckens Lucky. Då fanns där inte plats i det stallet så hyrde in mig på Gyetorp med alla mina hästar. Vilken lycka för Krabbe att komma hem igen.
2004 blev Krabbe bara sämre och sämre, magrade av alldeles för mycket och fick inte upp honom i hull. Han hade tappat livsgnistan!
Hösten 2004 fick jag avliva min älskade pålle och som jag grät!! Första häst jag red på, min första skötarhäst och min första helt egna häst fanns inte mer...han begravdes dock på Gyetorps ägor och det känns skönt att han är kvar hemma där. Saknar honom MASSOR fortfarande 5 år senare...
Efter ngt år blev det lite tufft som det kan bli ibland med 3 små barn och 3 hästar och arbete. Jag lånade ut Ludde på foder och Lucky skulle säljas(hade hunnit ha henne ute på ngr utställningar o gillade det mkt!). Jag fick sålt Lucky till en underbar familj som fortfarande har henne och barnen rider för fullt på henne.
Ludde passade inte som utlånad så han kom hem igen efter ett halvår. Gamla stallet var fullt, ingen hästkompis så fick hitta en billig sällskapshäst och självklart en shettis. Med stam och inriden och inkörd hittade jag tillbaka till det roliga igen med hästar så hade planer för både avel och utställningar. Dock insjuknade hon i flera fånganfall så efter mga behandlingar så fick hon trava vidare...hann bara ha lilla Zaffran i knappt ett år!! Vi som skulle ut på utställnigar men så blev det inte..saknar henne med fortfarande!
Då hade jag fått tag på en shettis från Gotland som var dräktig, Östertorps Kefir. Skulle få låna hennes mage och sen skulle hon skickas hem tillsammans med fölet som skulle födas först. MEN så blev det inte utan Kefirs ägare lät mig köpa både Kefir och Kelda. Så lycklig jag var! Hade fastnat så för dessa två härliga hästar så vet inte hur jag hade klarat att skeppa hem dem till Gotland igen! Kefir är precis som Krabbe, hon tog mitt hjärta direkt! När min egen avkomma skulle födas ansökte jag om stuterinamn och fick det godkänt, Kasebackens stuteri! Vilken lycka!
Nu finns här Kefir och hennes 2 avkommor Kelda och Keso. Samt min ridhäst är kvar.
Ludde och Keso går hemma i lösdriften och damerna, Kefir o Kelda, går i sommarhagen med tillgång till skjul där.
Utsällningar har det blivit ngr stycken och fler ska det bli och hoppas på en betäckning på både Kelda och Kefir.
Hästtransport har vi äntligen köpt till min stora lycka så nu har jag planer på att komma iväg och träna hoppning med Ludde samt löshoppning för lilltjejen Kelda och även Keso så småningom..
Hubertusjakt tar vi en gång om året med Ludde -hästmannen i mitt liv-.